Kan vårdens erfarenheter bli skolans språngbräda?

2019-02-11

Vårdens resa mot en reguljär samverkan mellan akademi och praktisk verksamhet, är en given förbild för skolans dito. Flera av de samverkansmodeller för lärarprogrammen som nu ligger på ritbordet är sedan länge realiteter i Göteborgs universitets utbildningar för sjuksköterskor på grund- och avancerad nivå.  
– Genom det vi kallar verksamhetsintegrerat lärande får våra studenter en evidensbaserad utbildning i jämna steg med vårdens utveckling, säger Helle Wijk, viceprefekt för samverkan vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
.


Helle Wijk medverkade vid ULF-seminariet i Almedalen 2018.

När Göteborgs universitet gör sina sjuksköterskestudenter redo för arbetslivet, är det i nära samverkan med vården. En uppsättning läraktiviteter ger studenterna möjlighet att både få träna praktiska färdigheter, och reflektera kring aktuell teori. Modellen kallas verksamhetsintegrerat lärande (VIL), och är uppbyggd kring kliniska lärarpar bestående av en lärare från universitetet och en handledare från vården. Lärarparet tar gemensamt ansvar för att studenten uppnår lärandemålen. Även kombinationsanställda universitetslektorer har en nyckelroll - med sin tjänstgöring både på lärosätet och i verksamheten blir de viktiga länkar mellan teori och praktik. 

Vi är en unik institution när det gäller vår satsning på förenade tjänster. I första hand rör det sig om lektorer som har 20 % klinisk tjänstgöring på sjukhuset, där sjukhuset avgör huruvida tiden ska användas till vårdutveckling, stöttning av sjuksköterskor eller enbart forskning. Men det kan också handla om klinisk personal som adjungeras till universitetet för att undervisa, vilket är väldigt uppskattat av studenterna, säger Helle Wijk. Hon är legitimerad sjuksköterska och professor i omvårdnad, och har en av 32 kombinationstjänster vid Institutionen för vårdvetenskap och Hälsa/Sahlgrenska sjukhuset.   

Inom ramarna för VIL ryms många typer av pedagogiska former, däribland studentdrivna vårdsalar, kliniska seminarier och så kallad peer-learning, där studenter lär av varandra. Sedan två år tillbaka har studenterna också möjlighet att göra ett så kallat verksamhetsintegrerat examensarbete. Det går till så att vårdenhetschefen på en avdelning formulerar praktiknära frågor som man inte själv haft möjlighet att beforska, och som istället blir föremål för studenter inom ramen för deras examensarbeten. 

- Studenten kopplas ihop med avdelningen, och får förståelse för ämnet i relation till verksamheten. När man terminen därpå går ut på sin långa praktik förläggs den på samma avdelning. Med det kommer så många fördelar; bara en sådan sak att man kommer till en arbetsplats där man redan är uppskattad och känner sig trygg.

En modell utan förlorare kan tyckas, men Helle Wijk möter ibland det hon beskriver som en föråldrad syn på t.ex. sjuksköterskors funktion. 

- Man tycker att sjuksköterskor ska assistera i vården istället för att ägna sig åt att utveckla den.  ”Lär dem sticka istället” är en attityd som ibland råder. Den bottnar i okunskap om vårdforskning och kan finnas genom hela vårdkedjan. Därför är det viktigt att vi som har kombinationstjänster finns med i ledningsgrupper på olika nivåer. 

En förutsättning för att VIL ska hålla hög kvalitet och leda till utveckling av vården, är en väl fungerande samverkan och en kontinuerlig dialog mellan lärosätet och vårdverksamheten. Då behövs ledare på alla nivåer i vården som tar utbildningsuppdraget på allvar i ord och handling, säger Helle Wijk.

- Nu, i samband med bristen på vårdpersonal, börjar man få upp ögonen för det här. Sjukhusen ser behovet av verksamheter med beredskap för studenter – handledare som fått tid och utbildning för sitt handledarskap, utrymme för lärande såväl organisatoriskt som fysiskt. Studenten ska inte stå längst bak i hörnet under en operation, man ska betraktas som en aktiv och värdig teamspelare som snart kommer att övergå från att vara student till kollega.   

Helle Wijk har både följt och deltagit i diskussionerna om ett framtida nationellt ULF-avtal. Kombinationsanställningar och verksamhetsintegrerade examensarbeten är bara ett par av flera samverkansmodeller som är lika relevanta för skolan som för vården. 

Jag är säker på att ett ULF-avtal skulle göra stor skillnad. Ta bara den styvmoderliga behandlingen av handledarrollen - i skolan liksom i vården behöver vi bli skarpare när det gäller vikten av kompetens inom handledning, och att synliggöra resultatet av god handledning. 

I utvärderingar av VIL hörs ljusa tongångar, både från akademiskt håll och från praktiken, där just vårdens handledare pekar på vinsterna.

- De ser att integreringen mellan teoretiskt och praktiskt lärande gör att omvårdnadsämnet blir mer verklighetsförankrat. De upplever också att VIL stärker studenterna och gör att de utvecklas snabbare och mer självständigt. Dessutom uppskattar handledarna att vara delaktiga i utvecklingen av utbildningen, och märker en högre akademisk nivå i diskussionerna ute på klinik när de relateras till den teori som vårdaktiviteterna bygger på.

Andrea Dahlkild