Ulf-avtal

ULF-bloggen

"Det stora intresset för ULF här i Almedalen visar på ett intensivt arbete och ett genuint engagemang"

- Jag brinner för att alla förskollärare, lärare och skolledare ska se det som en naturlig och självklar sak att kontinuerligt undersöka sin praktik med ett vetenskapligt förhållningssätt och baserat på data/evidens. Då kan vi åstadkomma undersökningsbaserad skol- och professionsutveckling, säger Helena Sagar (tv), här tillsammans med Kristina Hansson, lektor i pedagogiskt arbete och vetenskaplig ledare i Piteå kommun. Båda deltog de vid seminariet i Almedalen

Om skribenten: Helena Sagar tog ämneslärarexamen i kemi, biologi, fysik och teknik på Lunds universitet 1987. 2005 började hon sina forskarstudier på CUL Forskarskola som samverkansdoktorand på halvtid, och fortsatte med 50% undervisning ("förvaltningen betalade för mina forskarstudier"). Hon disputerade 2014 i undervisning i NO med inriktning mot pedagogiskt entreprenörskap. Sedan dess har hon en lektorstjänst på Kullaviksskolan. Hon undervisar en klass i NO och teknik på högstadiet, arbetar med skolutveckling på vetenskaplig grund i hela förvaltningen och har 35% tid för forskning. Här bloggar hon om sitt deltagande vid ULF-seminariet i Almedalen.

2018-07-03
Oj, vad det har hänt mycket på de två år som har gått sedan jag var med i Almedalen för första gången i samband med ULF-avtalen! Det märktes genom att det vid dagens inslag i Almedalen var näst intill överfullt i seminarierummet. Oerhört spännande! Detta stora intresse vittnar om ett mycket intensivt arbete och genuint engagemang från alla forskarkolleger, lärarutbildare, huvudmän, lärarkolleger och utredare som varit delaktiga, med Elisabet Nihlfors i spetsen, i att ta fram modeller för den pilotverksamhet som redan har inletts i olika delar av landet.

Då, 2016, liksom idag, var jag med som ett ”livs levande” och ganska ensamt exempel på en disputerad lärare, som är kvar i undervisning i elevgrupp och även har stor del forskning i lektorstjänsten, som jag har i Kungsbacka kommun. 

Inledningsvis var det spännande att min tjänst var unik. Numera är tjänsten fortsatt spännande men det har också blivit tydligt för mig, inte alls oväntat, hur jag sökt efter regelbundna kontakter med andra lektorer i landet och med olika former av forskarmiljöer för fortsatt vetenskapligt inriktad professionsutveckling, för att ha några att ”bolla med” och få stimulans och påfyllning av inspiration. 

Mot bakgrund av detta sökande lät Helle Wijks inledande punkt som ljuv musik i min öron. Helle beskrev hur man under 20 år har arbetat fram strukturer och förhållningssätt för att sjuksköterskestudenter ska få möta en akademisk miljö i både utbildningen och i sin praktik. Representanter från akademien och sjukvården samverkar på ett sätt som visar förståelse och respekt för varandras praktiker och det görs tillsammans med en ledning som tar både praktik och forskning på allvar. Därigenom har man nu 38 sjuksköterskor som efter sin disputation fortsätter att arbeta inom vården samtidigt som de bidrar inom akademien, i sjuksköterskeutbildningen och inom forskning. 

Under seminariet uttrycktes ett mycket stort stöd och stark vilja för att vi ska åstadkomma en motsvarande struktur inom utbildningssektorn. Viljan finns hos många aktörer som har inflytande över utbildningen i våra skolor; forskare, ansvariga för lärarutbildningar, skolhuvudmännen, fackliga företrädare, lärarstuderande, Skolinspektionen och vetenskapliga ledare/lektorer i våra kommuner. Jag är övertygad om att utbildningssektorn kan nå samma goda framgångar som vårdsektorn har gjort. Kanske kan vi, precis som Elisabet Nihlfors inflikade, göra det ännu snabbare om vi tar tillvara de erfarenheter som de har gjort? Våra sektorer liknar varandra genom den kvalitativa, snarare än den kvantitativa, forskningsansatsen och genom att vi har med människors känslor, värderingar, upplevelser och erfarenheter att göra. Jag ser ivrigt fram emot en samverkan mellan skolans praktik och akademien/forskning, med det vetenskapliga förhållningssättet som utgångspunkt för att hela tiden arbeta för ett ökat välmående, engagemang och lärande hos våra barn och elever. Jag ser ivrigt fram emot att min unika tjänst inte längre ska vara unik! 

"Jag ser framemot att se hur ULF kommer till uttryck i klassrummen"

Om skribenten: Per Wingård är ämneslärare vid Rosendalsgymnasiet i Uppsala kommun. Hösten 2018 inleder han tillsammans med tre kollegor ett forskningsprojekt inom ämnet Svenska som andraspråk. 

Per Wingård undervisar i Svenska som andraspråk vid Rosendalsgymnasiet i Uppsala. 

2018-06-28
För snart ett år sedan, i augusti 2017, stötte jag på ULF-avtalet för första gången. Tillsammans med mina kollegor Maria Gabrielsson, Kerstin Idevall och Marléne Åström, samtliga lärare vid Rosendalsgymnasiet, sökte jag tid för ett praktiknära forskningsprojekt. Under höstterminen växte vår ansökan fram och lagom till julledigheten hade Uppsala kommun beviljat vårt forskningsprojekt. Som ett resultat av att vi alla undervisar i svenska som andraspråk kom frågeställningen att lyda: hur påverkas kvaliteten i andraspråkselevers kamratrespons av den didaktiska designen?

Skälet till vår nyfikenhet är att vi undervisar svenska som andraspråk på gymnasiet och på Rosendalsgymnasiets språkintroducerande program. Där, i andra kommuners skolor och på andra utbildningsnivåer (högstadiet och vuxenutbildningar) har vi på varsitt håll sett vilken potential andraspråkselevers kamratrespons har. Den potentialen vill vi fördjupa oss i. Det känns därför värdefullt att tid avsätts för inläsning, observationer, reflektioner, enkätinsamling, intervjuer och skrivande. 

Förutom de insikter vi hoppas kunna presentera skriftligt hägrar ytterligare förtjänster med vår praktiknära forskning. Redan innan det har dragit igång har vi vidgat vårt nätverk tack vare värdefull handledning från Ammie Berglund, lektor på Katedralskolan i Uppsala. Genom projektpresentationer har vi även satts i kontakt med andra skolor i kommunen och med forskare på universitet. Ett forum där vi har getts den tid som behövs för att på ett meningsfullt sätt få knyta samman praktik och teori. 

Nu väntar ett sommarlov; därefter börjar en tid av inläsningar, inspelningar och insikter. Jag ser framemot att genom forskningsprojektet lära känna mina elever, mina kollegor och mig själv. Jag ser framemot att ingå i ett projekt, vars syfte förkroppsligar läroplanens ambition om skolan som en grogrund för ett livslångt lärande. Jag ser framemot att se hur ULF-avtalet kommer till uttryck i klassrummen. 

Påskrivet och klart!

Om skribenten: Olle Bergh är koordinator för ULF inom Uppsala kommun. Han har jobbat 15 år som lärare och lika länge som rektor, då han bland annat startade Rosendalsgymnasiet i Uppsala 2005. Dessa erfarenheter har han nu tagit med sig i sin roll som verksamhetsutvecklare med placering inom gymnasieskolan.

2018-05-30
En högtidlig ceremoni hölls i universitetets Humanistiska teater när ULF-avtalet mellan Uppsala universitet och Uppsala kommun signerades. Ett års förberedelser, förankringsarbete och diskussioner mellan lärosäten och mellan Uppsala universitet och Uppsala kommun bär nu frukt. Det konkreta arbetet med att skapa en gemensam forskningsmiljö hos kommunen kan äntligen komma igång! De närmaste åren skall vi som de två stora organisationer vi är, tillsammans vrida och vända på våra förutsättningar och möjliga sätt att optimera en gemensam infrastruktur för praktiknära forskning. Vi kommer att fördjupa de samarbetsformer vi redan har.  Vi kommer att kreera, diskutera, pröva, förkasta och utveckla vår pilot. Vi kommer att möta motgångar, en pilot som inte prövar var gränserna går är ingen riktig pilot. Men vi kommer också att nå framgång!

Det kommer att vara värt allt arbete, för de möjliga vinster vi kan uppnå är stora! Vi kan hitta forskningsfrågor som utgår från de frågor och behov våra lärare och rektorer har. Vi kan stärka skolornas forskningsförankring och bidra till elevernas måluppfyllelse och vi kan inte minst bidra till att fylla läraryrket med ett starkt utvecklingsperspektiv! Det skall vara kul att vara lärare och att bedriva utvecklingsarbete är bland det häftigaste man kan göra inom yrket!


Caroline Hoffstedt, ordförande i utbildningsnämnden på Uppsala kommun och Eva Åkesson, rektor på Uppsala universitet, och har nu signerat det första av en rad ULF-avtal som kommer att tecknas mellan lärosäten och kommuner i hela landet. Foto: Lars Wallin
 
Foto: Lars Wallin

Bloggpremiär med Kristina Hansson

Om skribenten: Kristina Hansson är lektor i pedagogiskt arbete och medlem i den nationella styrgruppen för ULF. Hon arbetar dels som forskningssamordnare vid lärarhögskolan i Umeå och dels som vetenskaplig ledare vid Piteå kommuns Utbildningsförvaltning. Kristina har studerat styrningen av skolans utveckling och försökt att förstå glappet mellan policy och praktik. Hennes forskning har bland annat bidragit med kunskap om det praktiska arbetet med att genomföra förändring i skolan.

Kristina Hansson ULF försöksverksamhet praktiknära skolforskning2018-04-27
Det är inte utan viss stolthet som jag tar mig an uppdraget att vara den första bloggaren på denna webbsida. Det känns nästan som att invigningstala: högtidligt, spännande och  förhoppningsfull inför det nya och intressanta, som efter många tankar under lång tid plötsligt tar gestalt! Du som läser kanske inte känner riktigt så och istället kanske du funderar över vad det kan vara som är så upphetsande med en webbsida som heter ”ULF-avtal”? Jag kan delvis förstå en sådan undran. 

Bakom den lite byråkratgrå rubriken "ULF-avtal”  finns en mängd spännande och intressanta idéer och ställningstaganden. Bland annat att en symmetrisk och komplementär samverkan mellan huvudman och lärosäte, mellan lärare och forskning är en viktig utgångspunkt för praktiknära forskning.  ULF-avtal syftar till att (en gångs för alla) minska glappet, mellan forskning och praktik, mellan skola och akademi, mellan lärare och forskare. Med en invigningsbloggares entusiasm vill jag utbrista:  Det är nu det händer, det som borde ha hänt för länge sedan, att lärare liksom andra yrkesgrupper ges förutsättningar att delta i och bedriva forskning och att kopplingen stärks mellan lärarutbildning och skolans praktik! Det är som att lite nya vindar blåser som talar om tillit till professionens omdöme och kunnande. Kan åren av tillit till kontroller och mätningar av resultat med utpekande av brister vara tillända?  

Utredningar som berör frågan om praktiknära forskning, skolans utveckling och lärares professionsutveckling duggar tätt. I mitt arbete står jag med en fot i akademin och en i skolan och kommunen. Jag delar min arbetsvardag mellan försöksverksamheten ULF (utbildning, lärande och forskning) och att i en kommun leda arbetet med en skola på vetenskaplig grund. Dagligen (och i bland också på andra tider) funderar jag på hur man kan skapa framkomliga vägar för fördjupad samverkan för praktiknära forskning som baserar sig på lärares och skolans behov av kunskap. Arbetet är en ständig balansgång mellan olika organisationers olika kulturer och uppdrag för att undvika hinder och hitta sätt att ta sig framåt tillsammans. 

I utredningen Forska tillsammans – samverkan för lärande och förbättring (SOU 2018:19) föreslås bland annat att staten bör reglera skolhuvudmännens ansvar för att samverka, i det här fallet med lärosäten och forskare. Kan eller bör staten tvinga fram samverkan? Vad blir det då för slags samverkan? Vi kan i alla fall konstatera att det finns ett starkt statligt tryck vad gäller samverkan idag.

Begreppet samverka, eller att ”verka samman” framstår i en svensk kontext som något positivt och gott. Liksom demokratibegreppet, är samverkan något som är svårt att säga emot, men som omärkligt kan ändra betydelse utan att man riktigt är medveten om att så sker. Det mest lysande exemplet på en så kallad begreppsförskjutning, som jag kommer att tänka på just nu, var när innebörden av demokrati plötsligt innebar individens rätt att välja. Min fundering är om staten reglerar samverkan, kommer då innebörden att förskjutas?

Återvänder vi till idén om samverkan för praktiknära forskning mellan skolans yrkesverksamma och forskare vid universitet och lärosäten, så är det ju långt ifrån självklart att mötet och samverkan, kommer att formas likvärdigt utifrån bägge parternas behov. För det fall praktiknära forskning framhålls som ett universalmedel för att åstadkomma en bättre och effektivare skola och undervisning, kan då relationen rent av bli asymmetrisk? Om forskning framhålls som lösningen på skolans bristande måluppfyllelse försvårar lite ett sådant synsätt möjligheten att tolka samverkan som en praktik där att forskare och lärare likvärdigt, symmetriskt och komplementärt tänkt och lär av varandra i kunskapande processer, som kan ge underlag för utveckling och förändring i praktiken?

I mitt sätt att tänka är varken praktiknära forskning eller samverkan mellan lärare och forskare, mellan huvudman och lärosäte någon quick fix, utan en viktig del i en skola vars utveckling styrs utifrån bägges professionella omdöme, kunnande och visdom. Ytterst kanske den samverkan som talas om i utredningen bör utgå från att out-come är beroende av parternas förmåga att skapa tillit och förtroende i möten som sker i ”ögonhöjd”?

Så här avslutningsvis i invigningsbloggen skickar jag med några kloka ord inför arbetet med att upprätta ULF-avtal av Margret Mead: "A small group of thoughtful people could change the world. Indeed, it´s the only thing that ever has."

Kristina Hansson